Minnesmärke över striden i Kronoby under Finska kriget 1808-09

Minnesmärket i Forsnäsparken vid ån i Kronoby centrum restes av hembygdsföreningen år 1958, vid 150-årsminnet av Finska kriget. Stenen, som är formgiven av Annie Krokfors, bär inskriptionen "Kronoby 15.9.1808. Stränderna striden sågo."

Nedanstående text finns på en informationstavla vid Forsnäsparken i Kronoby, och sammanställdes i samband med K H Renlunds museums projekt "Finska kriget i Mellersta Österbotten" år 2008.

Finska kriget 1808-1809

Finska kriget 1808-1809 hade sin början i allmäneuropeiska händelser. Napoleon Bonapartes maktövertagande efter den franska revolutionen (1789) och hans målmedvetna utvidgningspolitik ledde till oenigheter staterna emellan. Rysslands medgång i den av Frankrike år 1806 påbörjade engelskfientliga blockaden ledde till en öppen konflikt mellan Sverige och Ryssland. Kriget utbröt då ryssarna utan krigsförklaring korsade gränsen 21.2.1808.

Krigets största strider utspelades i Österbotten och Norra Savolax. Mellersta Österbotten hamnade med i kriget bl a på grund av att vägen från Mellersta Finland till Gamlakarleby var viktig för ryssarnas underhåll.

Den svenska armén inklusive de finska styrkorna kapitulerade i mars 1809 och den slutliga freden slöts i Fredrikshamn 17.9.1809. Finland anslöts territoriellt till Ryssland, men dess förvaltning byggdes upp på autonomins grunder.

Striden i Kronoby

Kronoby upplevde tre genommarscher inom loppet av endast sex månader. De två första skedde utan större dramatik, men den tredje föregicks av en betydande drabbning den 15 september 1808. Ryssarna, som dagen innan vunnit slaget vid Oravais, sökte fånga in den retirerande svenska huvudarmén genom att skära av dess reträttväg norrut. En rysk styrka på 600 man opererade redan i Gamlakarlebytrakten och ryckte mot Kronoby. Det svenska överbefälet hade dock i tid avdelat en dubbelt större styrka under överste Gripenberg för att säkra övergången av ån i Kronoby.

Ryssarna gick i ställning norr om ån på Brännbacken, medan Gripenberg grupperade sina styrkor i försvar på södra åstranden mellan Åminnegårdarna och Forsnäs. I den inledande eldstriden över ån fick försvararna snabbt övertaget tack vare sina tre kanoner. Därefter genomförde löjtnant Stenfelt med 150 man ett överraskande och djärvt motanfall vid åbron. Ryssarna tvangs uppge sina ställningar och retirerade mot Gamlakarleby. Ett ryskt försök till ett flankanfall över vadstället vid Lybäckgårdarna avvärjdes också. Därmed hade striden i Kronoby säkrat den svenska huvudarméns fortsatta återtåg. Förlusterna på den svenska sidan inskränkte sig till ett dussintal sårade.

Även om Kronoby besparades ödeläggelse genom direkta krigshandlingar, krävde kriget också här mycket stora offer. Båda arméerna utnyttjade bygdens resurser till bristningsgränsen. Lokalbefolkningen bar krigets bördor på sina axlar. Dödligheten nästan tredubblades i Kronoby åren 1808 och 1809. Flest offer skördade den s.k. rödsoten, som de massiva inkvarteringarna av soldater spred i byarna. Noteras bör att den svenska arméns högkvarter en kortare tid också var förlagt till Kronoby.